fröken Anna

Idag har varit en bra dag trotts min enorma trötthet nu. Tisdagen började med samling vid Posiedon kvart i 10, självklart har de flesta elverna inte någon aning om vem Poseidon är, det intressant här är att de dock vet vad man menar när man säger statyn på Avenyn här får man fortfarande tomma och glittrande ögon på sig undrande vad man menar, säger man den stora gröna mannen med liten snopp då utbrister alla i skratt och fattar med en gång vad man menar. Testar de en för att se hur man ska förklara honom, vill de att man ska säga ordet snopp eller vad är det frågan om? ha ha.
Ja, i alla fall när jag kom fram till den "gröna mannen med liten snopp" såg jag att eleverna bestodd av 5 stycken, huh? Där stod de fem eleverna huttrande och klagande på hur extremt kallt det var, där också en av dem utbrister i panik att konstmuseet öppnar först kl 11.00 allstå om en timma och femton minuter. Här försöker jag hålla mig lugn och försöker diskret kika in mellan gallrerna som avskärmar de stora glasdörrarna, där ser jag några kvinnor och en securityman, de kollar bara på mig och jag försöker le dock ignorerar dig mig lika fort. Kul de trodde väll att jag var elev, inte första gången direkt det händer att utomstående tror det när jag är med på studiebesök med eleverna. Jag bestämde mig därför att vänta in min handledare som var tvungen att vänta in några vilsna elever. Min handledare är jätte go, lite rund, rosiga kinder, kritvitt hår, färgglada glasögon och charmigt leende, hon får alla att vilja krama om henne eftersom hon ser så varm och härlig ut.
Efter att hon kom berättade jag vad som stod på, vilket hon tyckter var konstigt eftersom vi hade bokat en privat guidning kl 10.00 så hon gick med sitt charmiga leende och kollade in i stadsmuseet och de öppnade såklart, inte så att de kan ta miste henne till att vara elev. Guidning var väldigt trevlig, den handlade om hur man förr tiden försökte få med kärlek och skräck i sin konst, mycket intressant faktiskt och jag blev väldigt förtjust i Amor historian.
När turen var över var det lunch och alla återvände till skolan, här skulle jag följa upp besöket med lite skapande i deras klassrum där de skulle själva skapa sin vision om kärlek och skräck. De lyckades jättebra och de var så tysta och ambitiösa med sina verk, vi spelade tom musik från youtube där alla fick välja var sin kärlekslåt. De som går i den klassen är väldigt energikrävande, och du måste vara på alerten hela tiden. De flesta i klassen har just fyllt 16 och det är en utmaning för lärarna att hålla dem stilla och koncentrerade men det är kul och det finns mycket kärlek i rummet när man har dem. Det är så kul att höra dem ropa efter en på lektionerna när de behöver hjälp och detta påminner mig varför jag vill bli lärare.

Over and out// Jasiowa