2009-09-11
en liten låt från Kris
tänkte bara länka till en fin låt som jag precis fick från kära Kris. http://www.youtube.com/watch?v=T7gr-m3Kg54
Myskväll med pappa.
Ja ni hörde mig, jag har myskväll med papi på en fredag. Med ett mammafritt hus ligger vi utslagna på var sin soffa och zappar igenom alla TV-kanaler. Faktiskt riktigt skönt och inte göra något och inte tänka på något bara sitta och tjöta om ingenting. Just nu inväntar vi Pirates of the Caribbean (första delen) dock har man just sett den här filmen ett x antal gånger, tom pappa. Men som sagt det här är en slappis dag och då ska man inte vara för kräsen.
Imorgon är det dock dags för att fira Doktorn, vilket ska bli riktigt kul, så man kan säga att jag samlar energi inför morgondagens bravader. Undra vilka citat kommer komma upp imorgon. Det citatet som lever kvar i mitt huvud är ju kära Koffes upprörda skrik på Rosenlund.
Det var en fredag och vi hade styrt upp med lite kräftor och sprit i Koffes lägenhet, och alla vet nog vad som händer med Blue Ocean när de fått i sig en viss %, abstinensen av dans stiger och de som är med oss blir våra dansoffer, speciellt då det spelas merengue på Spotify. Är väldigt imponerad av Koffes och Tims utveckling, de har blivit riktigt duktiga. I alla fall styrde abstinensen oss till Rio Rio (ett salsa och merengue ställe vid Rosenlund) när kvällen var avslutad och vi fått lagom dos av dans styrde vi kosan mot spårvagnen och vi genade genom Rosenlund. Koffe och Jen gick på andra sidan vägen medan jag, Nats och Isunia gick på andra. Jag tänkte inte på det speciellt mycket när en bil sakta saktade ner och chauffören vevade ner rutan och kollar mot Koffes håll, och denna blick fick nog honom att känna sig väldigt sårbar så han fick ett flipp och skrek "VI ÄR INTE TILL SALU!!!". Detta skrämde nog chauffören väldigt mycket för han gasade fort därifrån, jag trodde att jag skulle kissa ner mig och jag minns att jag hela vägen sa att det blir det nya citatet på facebook. Med den här historian avrundar jag för idag, har nog inte så mycket mer och säga.
Over and out // Jasiowa
Imorgon är det dock dags för att fira Doktorn, vilket ska bli riktigt kul, så man kan säga att jag samlar energi inför morgondagens bravader. Undra vilka citat kommer komma upp imorgon. Det citatet som lever kvar i mitt huvud är ju kära Koffes upprörda skrik på Rosenlund.
Det var en fredag och vi hade styrt upp med lite kräftor och sprit i Koffes lägenhet, och alla vet nog vad som händer med Blue Ocean när de fått i sig en viss %, abstinensen av dans stiger och de som är med oss blir våra dansoffer, speciellt då det spelas merengue på Spotify. Är väldigt imponerad av Koffes och Tims utveckling, de har blivit riktigt duktiga. I alla fall styrde abstinensen oss till Rio Rio (ett salsa och merengue ställe vid Rosenlund) när kvällen var avslutad och vi fått lagom dos av dans styrde vi kosan mot spårvagnen och vi genade genom Rosenlund. Koffe och Jen gick på andra sidan vägen medan jag, Nats och Isunia gick på andra. Jag tänkte inte på det speciellt mycket när en bil sakta saktade ner och chauffören vevade ner rutan och kollar mot Koffes håll, och denna blick fick nog honom att känna sig väldigt sårbar så han fick ett flipp och skrek "VI ÄR INTE TILL SALU!!!". Detta skrämde nog chauffören väldigt mycket för han gasade fort därifrån, jag trodde att jag skulle kissa ner mig och jag minns att jag hela vägen sa att det blir det nya citatet på facebook. Med den här historian avrundar jag för idag, har nog inte så mycket mer och säga.
Over and out // Jasiowa
2009-09-10
Mänsklig världskarta
Det här är helt sinnes, jag trodde faktiskt att jag skulle slippa fälla det här året. Det såg så ljust ut tills igår kväll när jag skulle hoppa in i duschen och jag fick se mina ben!! Det var helt sjukt hur mycket jag fällde, jag såg ut som en enda stor karta, och nu ser man hur kontinenterna särar på sig (alltså skinnet ramlar sakta men säkert av). ha ha Isunia du kommer inte direkt uppskatta detta. Inte efter att jag sett hennes äcklade min då Jen fällde i Miami, jag var mer fascinerad över hur stora skinnbitar hon kunde få av, medan Isunia så spyfärdig ut. Vilket var ännu roligare! Sorry Izz.
Jag har by the way nästan föräldrafritt, min mamma åkte nämligen till Polen igår och där kommer hon stanna i 2 veckor. Vilket hon uttryckte gång på gång hur skönt det ska bli att slippa tänka på att städa, stryka, laga mat och jobbet nämnde hon sist. Vilket jag tolkar ganska klart; det ska framförallt bli skönt att slippa dig. Nä, nu ska jag inte vara sån mot mig själv, mamma älskar mig (när jag gör som jag blir tillsagd dvs.)
Sedan ett fenomen som jag tycker är väldigt intressant det är; jag-gör-vad-som-helst-tom-stryker-för-att-slippa-plugga. Vet inte om jag ska kalla det för fenomen egentligen rättare sagt ett syndrom. Jag känner mig fruktansvärt omotiverad idag, och boken känns som en fiende för mig. fy fy. Dock det som håller mig uppe är helgen, då vi ska fira våran kära doktor. Här har vi dock ett problem, vart ska vi gå ut och dansa? Det slog mig och Isunia igår, vi har verkligen ingenstans och ta vägen trotts att vi är 22 år gamla (unga?). Det här är ju Göteborg, Sveriges andra huvudstad hur svårt kan det vara på en skala att hitta ett bra ställe där de har bra musik. Vi vill ha vanlig musik, sån som går på radion tom är det för mycket begärt? Well antagligen. Så jakten på ett bra ställe fortsätter, eller så får jag ta tag i det själv och öppna en klubb och då ska den klubben se ut som Clevelander!!
Jag har by the way nästan föräldrafritt, min mamma åkte nämligen till Polen igår och där kommer hon stanna i 2 veckor. Vilket hon uttryckte gång på gång hur skönt det ska bli att slippa tänka på att städa, stryka, laga mat och jobbet nämnde hon sist. Vilket jag tolkar ganska klart; det ska framförallt bli skönt att slippa dig. Nä, nu ska jag inte vara sån mot mig själv, mamma älskar mig (när jag gör som jag blir tillsagd dvs.)
Sedan ett fenomen som jag tycker är väldigt intressant det är; jag-gör-vad-som-helst-tom-stryker-för-att-slippa-plugga. Vet inte om jag ska kalla det för fenomen egentligen rättare sagt ett syndrom. Jag känner mig fruktansvärt omotiverad idag, och boken känns som en fiende för mig. fy fy. Dock det som håller mig uppe är helgen, då vi ska fira våran kära doktor. Här har vi dock ett problem, vart ska vi gå ut och dansa? Det slog mig och Isunia igår, vi har verkligen ingenstans och ta vägen trotts att vi är 22 år gamla (unga?). Det här är ju Göteborg, Sveriges andra huvudstad hur svårt kan det vara på en skala att hitta ett bra ställe där de har bra musik. Vi vill ha vanlig musik, sån som går på radion tom är det för mycket begärt? Well antagligen. Så jakten på ett bra ställe fortsätter, eller så får jag ta tag i det själv och öppna en klubb och då ska den klubben se ut som Clevelander!!
Over and out// Jasiowa
Comeback.
Det här bloggfenomenet har överraskat mig kan jag lova, jag trodde aldrig att det kunde bli så mycket större än det var år 2007. Där hade jag fel, tom jag känner suget att skriva lite då och då på denna olästa blogg (misstänker att mina 3 "trogna" läsare har gett upp hoppet lika så). Tjejer, ni kan som jag börja damma av den här bloggen och börja besöka den (om ni vill), kan redan nu säga att det räcker med 1 gång i månaden. Ni lär inte missa någon uppdatering direkt.
Ska jag vara ärlig så är det nog kära Isunia som fått mig att damma av bloggen, hon kommer med mycket inspirerande inlägg. Hon skriver fruktansvärt bra, hon lyckas alltid få mig och se situationerna framför mig som ett litet videoklipp. 5 av 5 toast Isunia, kanon kul!
Detta är också ett bra tillfälle och öva på min skrivning vilket jag ibland kan känna att jag suger på, all berättarkonst har försvunnit med åren, vilket är fruktansvärt synd. Jag kan inte riktigt uttrycka mig med de rätta orden för att jag ska kunna beskriva exakt det jag vill.
Nu till något helt annat. Igår kväll tog jag tummen ut ur röven (ursäkta språket) och tänkte att det var dags och lägga upp bilder från Miami, så jag började sortera lite bilder och skapade en speciell "facebook-mapp" men jag märkte så småningom att detta skulle ta alldeles för lång tid, därför bestämde jag mig för att lägga upp dem direkt ur de ursprungliga mapparna, jag lyckades ladda upp 4 st då datorn slocknade totalt. Där låg jag chockad med datorn på magen och bara stirrade in i den svarta skärmen och undrade vad som hade hänt. Datorn hade bokstavligen inte pallat med det höga trycket mer, efter alla dessa dagar jag klickat upp mapp för mapp och kollat igenom bild för bild. Den orkar helt enkelt inte mer, därför kände jag att det var nog bäst att låta stackarn vara över natten för att få återhämta sig. Jag var dock nervös när jag vaknade imorse för min älskade dator, den kan ju inte tacka för sig redan. I min stora förtjusning startade den som vanligt dock kände jag att det var dags att gå igenom en liten virussökning, vilket lyste grönt. Så idag lever den som aldrig förr bilderna på facebook får nog vänta ett tag till, alldeles för jobbigt och sortera bland 2000 bilder och välja ut 40 av dem. Mina ivriga "facebook-vänner" får helt enkelt vänta ett tag till på att få se våra underbara bilder, trotts att de tjatar hål i huvudet på mig.
Nä det var nog allt för mig idag, måste dock säga att min själ lever nog vidare i Miami för att jag känner mig ganska tom framför skrivbordet. Suck.
Ska jag vara ärlig så är det nog kära Isunia som fått mig att damma av bloggen, hon kommer med mycket inspirerande inlägg. Hon skriver fruktansvärt bra, hon lyckas alltid få mig och se situationerna framför mig som ett litet videoklipp. 5 av 5 toast Isunia, kanon kul!
Detta är också ett bra tillfälle och öva på min skrivning vilket jag ibland kan känna att jag suger på, all berättarkonst har försvunnit med åren, vilket är fruktansvärt synd. Jag kan inte riktigt uttrycka mig med de rätta orden för att jag ska kunna beskriva exakt det jag vill.
Nu till något helt annat. Igår kväll tog jag tummen ut ur röven (ursäkta språket) och tänkte att det var dags och lägga upp bilder från Miami, så jag började sortera lite bilder och skapade en speciell "facebook-mapp" men jag märkte så småningom att detta skulle ta alldeles för lång tid, därför bestämde jag mig för att lägga upp dem direkt ur de ursprungliga mapparna, jag lyckades ladda upp 4 st då datorn slocknade totalt. Där låg jag chockad med datorn på magen och bara stirrade in i den svarta skärmen och undrade vad som hade hänt. Datorn hade bokstavligen inte pallat med det höga trycket mer, efter alla dessa dagar jag klickat upp mapp för mapp och kollat igenom bild för bild. Den orkar helt enkelt inte mer, därför kände jag att det var nog bäst att låta stackarn vara över natten för att få återhämta sig. Jag var dock nervös när jag vaknade imorse för min älskade dator, den kan ju inte tacka för sig redan. I min stora förtjusning startade den som vanligt dock kände jag att det var dags att gå igenom en liten virussökning, vilket lyste grönt. Så idag lever den som aldrig förr bilderna på facebook får nog vänta ett tag till, alldeles för jobbigt och sortera bland 2000 bilder och välja ut 40 av dem. Mina ivriga "facebook-vänner" får helt enkelt vänta ett tag till på att få se våra underbara bilder, trotts att de tjatar hål i huvudet på mig.
Nä det var nog allt för mig idag, måste dock säga att min själ lever nog vidare i Miami för att jag känner mig ganska tom framför skrivbordet. Suck.
Over and out // Jasiowa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)