En kärlekshistoria

Gudinnan Venus är fruktansvärt avundsjuk på Psyches enastående skönhet. Därför skickar Venus ner sin son Amor för att med sina pilar få Psyche förälskad i den mest motbjudande mannen. Amor kunde omöjligt motstå Psyches skönet när han fick syn på henne och blir blir djupt förälskad själv och tar med sig Psyche till sitt palats. Han besöker henne endast om nätterna i mörkret där han inte låter henne få se hans ansikte vilket han varnat Psyche om. Eftersom han visste själv att gudar får inte vara förälskad i människor, det var strikt förbjudet.

Psyche bjuder en dag in sina två systrar till palatset och visar sina vackra juveler och ägodelar hon fått, systrarna blir fruktansvärt avundsjuka och lurar henne att trotsa Amors varning. En natt betraktar hon Amor i ljuset av en oljelampa, där en liten droppe vax som smält droppar ner på Amors kropp och väcker honom. Amor och det ståtliga palatset försvinner lika fort och därefter befinner sig Psyche övergiven vid en klippa i vildmarken.
Venus utmanar Psyche till att vandra runt på jorden sökandes efter Amor och får henne att utföra de mest omöjliga uppgifterna, där ett utav dem var att räkna alla blad i skogen. Historian slutar gott som många andra kärlekshistorier, Jupiter förbarmar sig nämligen över Psyche och tar med henne till himlen där hon får träffa sin livs kärlek Amor.

Det finns andra slut på den här kärlekshistorian som säger att Psyche fortsätter och försöker lösa de utmaningarna och uppgifter som Venus tilldelat henne utan att lyckas och hon dör ensam utan att någonsin få träffa sin kärlek igen.

Jag väljer att tro på den goda historien eftersom jag tror på kärleken och det goda här i livet även ifall man alltid inte kan se det.

(Statyn på bilden är från Stadsmuseet, där ser man hur Psyche vädjar till Amor att han ska stanna med henne)